Trygg hos Gud

Livets Hockeyspelare

Börje Salming, en av Sveriges bästa ishockeyspelare genom tiderna, blev känd lika mycket för sitt hockeyspel, som för sina skador. När hans aktiva proffskarriär i världens bästa hockeyliga (NHL) var över, hade han sammanlagt samlat ihop över 600 stygn och ärr på kroppen tack vare hans uppoffrande och nästintill hänsynslösa spelstil. När han återvände hemåt till Sverige stod tidningar och fotografer på kö för att få närbilder på Börjes ärrade ansikte. Det är bilder som idag symboliserar tålighet, uppoffring, erfarenhet, respekt och styrka.

När skadorna väl inträffade och orsakade sår, blödningar och fula ärr tror jag ofta att Börje kände sig rätt uppgiven. När det gjorde som mest ont kanske han tänkte att “det aldrig kommer bli bra igen” eller att han gjort sin match. Med lite tid, omplåstring, och en självläkande kropp var han ofta på fötter igen och han kunde återigen komma tillbaka till sitt hockeyspelande.

Vårt yttre och inre fungerar på liknande sätt och framförallt när det kommer till saker som skadar oss. I livet stöter vi på jobbiga saker som bildar eller river upp sår inombords. Det kan vara händelser vi inte kan styra över, men när saker väl händer kommer det påverka oss oavsett om vi vill det eller inte. Börjes och våra kroppar är fantastiska och har en förmåga att till stor del läka av sig själv men han hade aldrig klarat sig utan personer som gav honom vård och stöttning runt omkring honom. När vi stöter på problem och mår dåligt över saker man gjort mot sig själv, sin medmänniska eller att personer har behandlat oss illa är det inte meningen att vi ska gå och bära runt på de sår som bildas i oss. Vi alla mår bra av att ha människor i livet som finns där för att lyssna, trösta, hänga med och någon som förstår dig. Flera gånger i mitt liv har jag försökt läka och sy ihop sår på egen hand men fått inse att det är så mycket lättare att ta hjälp av människor som vill lyssna och stötta mig och som jag litar på.

Precis som för Börje kanske de sår och stygn som till en början kändes jobbiga med tiden kan bli till din styrka. Det kan vara svårt att inse när det sker men till slut kan stygnen som läker ihop och bli till ärr vändas till din fördel. Människor kan se att du varit med om mycket, men att skadan inte fick sista ordet. I framtiden är det kanske du som behöver vara personen som är plåstret för någon annan.

I Hesekiels bok (kap 34, v16) i Bibeln säger Gud följande: ”Jag ska leta efter de vilsegångna och hämta dem de bortsprungna, jag ska förbinda de skadade, hjälpa de sjuka och se till de starka och välmående. Jag ska valla dem på det rätta sättet.”

Som kristen är det en sån gåva att få dela saker med Gud som är jobbiga. Även om han har full koll på vad som händer i våra liv så vill han att vi ska söka oss till honom. Vi människor kan göra mycket för varandra men ändå räcker vi inte alltid till. Då är det en otrolig tröst att kunna lägga alla våra bekymmer och problem inför Gud och lita på att han kan få läka våra sår och plåstra om det som blivit skadat.

Bön: Tack Gud för att du bryr dig om både mitt yttre och inre. Jag ber om att när jobbiga saker händer i mitt liv så vill jag våga ta hjälp av människor i min omgivning. Jag tackar dig för att du alltid är närvarande om jag går igenom tuffa tider och för att du kan leda och bära mig ut ur det. Tack för att du kan läka mina sår och för att du är mitt plåster.

Skribent: Charlie Hällström


Trygg i Guds famn

Ett gammalt foto från när min syster var i ettårsåldern letades fram på släktens senaste kalas. Bilden har fångat det ögonblick då systern kastar sig ut från en liten stenmur, rakt in i farfars utsträckta armar. För ettåringen är muren hög och om ingen hade fångat henne så hade hon slagit sig hårt i marken. Men min syster verkar inte tänka på den faran, hon ser överlycklig ut och tittar bara på farfar medan hon slänger sig ut, fullständigt trygg i att han fångar henne i sin famn.

Barn är tillitsfulla och det inspireras jag av. Världen är stor och omöjlig för ett barn att leva ensam i, och därför är det en självklarhet för en liten ettåring att låta sig bli omhändertagen. När en farfar då står framför en mur och säger: ”kom, jag fångar dig” – så hoppar barnet i full förtröstan.

Tänk dig ett nyfött barn i sin förälders famn. Så ömtålig och sårbar. De första dygnen tassar föräldrarna runt på tå kring sitt barn. De håller försiktigt runt det lilla huvudet och trär långsamt in armar och ben i kläderna. Bebisen kan inte åstadkomma någonting på egen hand, den är totalt beroende av någon annan.

Tänk dig å andra sidan världens starkaste, mest vuxna och självständigaste människa. Trots att den personen inte är barn längre och är duktig på det mesta, är den ändå som en nyfödd liten bebis i Guds famn. Vi är alla totalt beroende av Honom som håller oss och hela denna världen i sin hand. Men vi envisas så ofta med att trotsa Gud. Som en treåring som vill bryta sig loss från sina föräldrars kontroll, trots att den inte ens kan fixa mat på egen hand, gör vi med Gud.

Vi har inte kontroll

I skrivande stund befinner vi oss i oroliga virustider. Hela världen är drabbad, och jag tror att vi är mest oroliga eftersom vi inte har kontroll över vad som händer. Vi har inte lärt oss att ”gå” än, eftersom vi aldrig har varit med om en liknande situation tidigare. I denna tid är det viktigt att inte fastna i trotsåldern. Istället behöver vi påminna oss om att vi är barn till en pappa som har skapat världen vi lever i och som därför kan reglerna bättre än oss.

Vi behöver lära oss av barnen och lita på vår förälder. Istället för att bara se faran och förlamas av rädsla behöver vi fixera vår blick på ansiktet framför oss som säger: ”kom, jag fångar dig.”

”Herren går själv framför dig och han skall vara med dig. Han skall inte lämna dig eller överge dig. Var inte rädd eller förfärad.” 5 Mosebok 31:8

Bön: Tack käre Gud för att du har full kontroll i tider av oro, och tack för att du är Herre över sjukdom och död. Vi litar på dig och vilar i din famn. Beskydda oss från det som vill skada oss och hjälp oss att fixera blicken på Dig.

Text: Tilda Henningsson

Lita på Guds löfte

07.35. Måndag morgon. Frosten biter mina bara kinder medan jag rör mig i rask takt mot morgonträning. Oset av träningsglädje letar sig ut genom dörrspringorna på gymmets ytterdörr och innanför ser det ut att riktigt koka. Precis sådär som det brukar vara direkt efter nyår.

De första orörda dagarna i januari är utan tvekan något av det bästa på hela året. Jag älskar den konkreta nystarten och känslan av att vara omgiven av nystartade människor som jobbar hårt mot ett mål för förändring. Älskar känslan att få stanna upp och lämna bakom mig det jag tycker att jag misslyckats med och börja om på ny kula genom att sätta upp nya nyårslöften. Jag skriver ner dem. Ramar in dem. Skriver om dem. Ibland har jag till och med startat ett nytt löfte i mitten av sommaren. Tyvärr har antalet löften många gånger varit fler än framgångarna.

Men det finns ett löfte som jag faktiskt har lyckats hålla och som jag ständigt slutför. Kanske för att det handlar om att börja om. Det kommer från Romarbrevet där Paulus skriver att vi ska låta våra tankar förvandlas och förnyas. Låta Gud ge dem en nystart, så att vi inte längre tänker på vårt mänskliga sätt utan istället som Jesus, så att vi på det sättet kan avgöra vad som är Hans vilja.

Romarbrevet 12:2: “Men anpassa er inte efter den här världen utan låt er förvandlas genom förnyelsen av era tankar så att ni kan avgöra vad som är Guds vilja”.

Den här nystarten behöver jag göra lite då och då. Varje dag ibland. Och jag har märkt att när jag gör det, genom att läsa bibeln eller lyssna till predikan eller lovsång så påverkar det mina tankar. Ju mer av Jesus jag stoppar i mig, desto mer tänker jag också på Jesus och på allt som har med honom att göra. Jag märker också hur jag blir gladare och kan få glädje av små saker runt omkring mig.

Men mest påtagligt är kanske att jag märker hur min inställning till andra människor och synen på mig själv ändras. I Jesu närhet vill jag hellre möta människor med kärlek än med hat. Trots att jag ofta har en annan åsikt om saker än de jag möter så kan Gud hjälpa mig att visa dem respekt och försöka förstå dem. I Jesu närhet kan jag se på mig själv utifrån en mall som inte är världens utan Guds. Det innebär att jag inte behöver likställa mig med mina prestationer eller misslyckanden, mitt utseende eller mina talanger. Jag behöver inte likställa mig med mina misslyckade nyårslöften utan jag kan likställa mig med att jag är Guds dotter. Hans älskade, vad jag än gör, alltid lika älskad, alltid välkommen i Hans öppna famn. Jag är någon som Gud längtar efter och som duger SOM JAG ÄR. Det är den sanna bilden av oss människor.

Så detta år, i vimlet av alla (härliga) nyårslöften, sätt upp mål, jobba mot dem och belöna dig när du når dem, men låt inte löften och tankar sätta standarden för hur du ser på dig själv och på din omgivning. Utan låt Guds löften och ord få vara det som fyller dina tankar. Det är löften som gäller år efter år, för han sviker aldrig.

Bön: Tack Herre för ett nytt år. Tack för att det ger oss en möjlighet att börja om. Du känner ju mig och vet att jag ständigt behöver förnya mina tankar och handlingar. Jag vet att när jag låter dina ord och närvaro påverka och fylla mig så ser jag med kärlek på mina medmänniskor men också på mig själv. Tack för att dina löften aldrig sviker och att du fortsätter älska oss utan gräns. Amen.

Ellinor Gustavsson

Gud dömer oss inte

Gud dömer inte oss

- Vem dömer dig och vem dömer du i ditt liv?

Bibelord: Joh 8:3-11

Innehåll: Jesus ser saker annorlunda än vi oftast gör. Vi tänker ”han/hon gjorde fel och ska straffas för det”, men i själva verket är ingen utan synd och därför har ingen rätt att döma en annan. Den enda personen som står kvar och egentligen har rätt att kasta stenen är Jesus, men han väljer att inte göra det utan ger kvinnan (och oss) en ny chans i livet. Versen efter Joh 3:16 lyder ”Gud sände inte sin son till världen för att döma världen utan för att världen skulle räddas genom honom”. Liknande hittar vi i Joh 12:47.

Fråga: Har vi förstått detta i våra liv? Hur kan vi förmedla det till andra?

Tips till andakten: Använd vardagliga exempel, som t.ex. Zlatan har en tatuering på magen där det står ”Only God can judge me” och det är sant, men han gör inte det utan Gud vill rädda alla människor.

Bön: Tacka Jesus för att han vill och kan rädda oss. Be om hjälp att inte döma andra utan förmedla Guds kärlek istället.

Gud drar oss till sig

”Därför har jag sagt er att ingen kan komma till mig om det inte blir honom givet av Fadern”. Johannes 6:65.

Det här låter ju ganska hårt, eller hur? Man kan läsa Jesu ord i Johannesevangeliet som att det är förutbestämt vilka som överhuvudtaget kan komma till Gud och att en del inte ens får möjligheten att göra det. Att Gud väljer och vrakar som han vill helt enkelt.

Och visst är det sant att Gud gör som han vill, men tanken att bara en utvald del skulle få chansen att nå himmelen går faktiskt emot Guds egen vilja – vilket Jesus understryker bara några verser tidigare i samma kapitel. ”Ty detta är min Faders vilja, att var och en som ser Sonen och tror på honom skall ha evigt liv, och jag skall låta honom uppstå på den yttersta dagen.” Och lite senare i Johannesevangeliet säger Jesus: ”Och när jag blivit upphöjd från jorden skall jag dra alla till mig.” Det är uppenbart att räddningen erbjuds till alla människor, utan undantag.

Älskade för vilka vi är

Men betydelsen av Jesu ord att ingen kan komma till honom utan att det blir honom givet av Fadern är att en tro på Jesus inte är något vi kan åstadkomma själva. Det är Gud som drar oss till sig, hans verk. Är det inte rätt fantastiskt? Tvärtemot samhället som ofta pressar på oss prestationstanken att vi är vad vi gör visar Fadern att han älskar oss bara för vilka vi är. Gud älskar oss så mycket att det är han som knackar på, han som vill lära känna oss och han som kallar på oss. Det är inte vi som behöver ta första steget till en relation med honom – det har han redan gjort. Gud längtar efter gemenskap med oss och vi har bjudits in till ett evigt liv med honom.

En av världens mest berömda och prestigefyllda golfbanor är Augusta National i USA som varje år arrangerar major-tävlingen US Masters. Men att få spela på banan är i princip helt omöjligt om man inte tillhör de allra bästa i världen och då kvalificerar sig för tävlingen. Klubben har bara omkring 300 medlemmar och för att få komma in måste man bli rekommenderad av en redan befintlig medlem – men även då får man allt som oftast ett nej. En amerikan vid namn Bernie Hiller har spelat på de 100 högst rankade banorna i världen, och de 99 första fixade han utan större problem. Men för att lyckas spela på Augusta tvingades han prata med ”omkring 5 000 personer” och till slut – tjugo år (!) från det att han försökte första gången – löste han det genom att gå ut en runda med diskaren på klubben, som då hade en speldag på banan per år. Numera är den vägen också stängd.

Föreställ dig att du skulle få en inbjudan till den klubben. Du kan omöjligt komma ut på golfbanan själv, utan måste få hjälp av någon annan. Lite åt det här hållet, men så oändligt mycket större, är Guds inbjudan till oss. Ingen av oss kan ta oss till himmelen på egen hand. Det kvittar om vi ens kämpar dubbelt så hårt som Bernie Hiller, men vi har alla fått en inbjudan av Gud och har nu valet att tacka ja eller nej.

Gud drar oss till sig och vill inget hellre än att vi ska acceptera den ofattbart stora gåva han ger oss. Men samtidigt behöver vi alla ge ett svar. Det är ingen stående inbjudan som gäller för alltid. I andra korintierbrevet 6:2 står det: ”Han säger ju: Jag bönhör dig i rätt tid, och jag hjälper dig på frälsningens dag. Se, nu är den rätta tiden, nu är frälsningens dag”. Just i dag har vi möjlighet att i tacksamhet acceptera Guds gåva till oss, utan krav på att vi först ska bättra oss eller prestera något för att försöka förtjäna den. Vill vi inte ta den chansen?

Bön: Tack Herre, för att du är en god Gud som vill det bästa för oss. Tack för att vi får lita på dina löften, och för att du lovat att alltid vara med oss. Hjälp oss att ta emot din gåva och tro på dig.

Rickard Petersson

Var inte rädd

Har du någonsin varit riktigt rädd? Jag har det definitivt. Det finns ju så många saker att oroas inför. Att börja i en ny klass, välja utbildning eller kanske flytta hemifrån. Men det kan också handla om en rädsla för att göra bort sig, att sticka ut eller oroa sig för vad folk ska tycka och tänka om en.

Jag själv har spelat innebandy på rätt hög nivå, och när jag kom upp i A-laget som 17-åring var jag rädd. Inte för träningarna som gick jättebra och var roliga – men för matcherna. Jag var rädd att förstöra för laget, att bli den som orsakade baklängesmål och gjorde att vi förlorade. Det gick så långt att jag kunde sitta på bänken i slutet av matcherna och hoppas att slippa bli inbytt, bara för att inte riskera att göra bort mig och bli syndabock. Med åren avtog den här rädslan, men det finns fortfarande många situationer i livet där jag oroar mig. Kanske gör du det också?

Men nu, så säger Herren, han som har skapat dig, Jakob, han som har danat dig, Israel: Frukta inte, ty jag har återlöst dig, jag har kallat dig vid namn, du är min. Om du än måste gå genom vatten är jag med dig, eller genom strömmar, så skall de inte dränka dig. Om du än måste gå genom eld, skall du inte bli svedd, lågan skall inte bränna dig. (Jesaja 43:1-2)

Frukta inte och var inte rädd står på över 400 ställen i Bibeln. För Gud vet att vi behöver höra det om och om igen, han vet hur oroliga vi människor är. Men han är också den ende som kan erbjuda oss en utväg ur rädslan. Vi är hans barn. Litar vi på det har vi absolut ingenting att oroa oss för. Han lovar att vandra med oss genom vatten, strömmar och eld; alltså oavsett vilka svårigheter och utmaningar vi möter i livet. Han kommer alltid att gå vid vår sida. Och Guds kärlek till oss beror inte på vad vi gör och presterar, utan på vilka vi är i tron på Jesus. Vi är för alltid räddade genom Jesu död på korset och vilka snedsteg vi än tar kommer Gud aldrig att lämna oss, han kommer aldrig att vända oss ryggen. Tänk vilken trygghet det är!

Så nästa gång du oroas och modet sviker ber jag dig att läsa verserna här ovan – eller någon av de andra 400 uppmaningarna i Bibeln om att inte vara rädd. Lita på Guds löften och be om att han ska gripa in. Och vem vet, kanske leder det till samma underbara insikt som kung David får i Psaltaren 118:

I min nöd ropade jag till Herren, och Herren svarade mig och ställde mig på rymlig plats. Herren är med mig, jag skall inte frukta. Vad kan en människa göra mig?

Bön: Tack Jesus för att jag inte längre har någonting att vara rädd för. Ge mig styrka och kraft att lita på ditt ord och förstå att du alltid vandrar vid min sida, oavsett vilka svårigheter jag än får möta i livet. Amen.

Rickard Petersson

Bara ett samtal bort

Vad gör du när mycket händer i ditt liv? Vad gör du när du har mycket att göra på jobbet? Vad gör du när det händer mycket på skolan? Vad gör du när du stöter på problem som skakar om din vardag eller när du blir erbjuden nya möjligheter som kan förändrar ditt liv?

När jag har mycket att tänka på och mycket som ska göras har jag en tendens att isolera mig och vända mig bort från vänner och familj, för jag vill inte lägga någon tyngd på dem. Det här är ju mina uppgifter, mina problem och det är jag som måste lösa dem. Jag vänder mig även bort från Gud för att jag “har inte tid” för honom. Han blir inte en prio. Jag vill inte komma till honom med mina problem och visa hur stökigt mitt liv är just nu. När jag har löst allt annat då kan jag ge tid åt Gud igen.

Jag tror att fler kan känna igen sig i det här, att istället för att be om hjälp drar man sig undan och tror att man måste klara allt själv, men det stämmer inte. Dina vänner och din familj kan inte lösa problemen åt dig men de kan stötta och hjälpa dig ändå. De bryr sig om dig och vill inte att du ska behöva bära allting själv. Samma gäller Gud. Han vill vara din klippa i stormen och ge dig styrka när det känns jobbigt. Prata med honom om det som tynger dig. Du måste inte ha de perfekta orden klara innan du ber till Gud, att prata med Gud är som att prata med vem som helst. Vi måste inte tänka igenom exakt hur vi ska säga det, vi behöver bara säga det. Han lyssnar alltid.

Nu när mycket händer i mitt liv försöker jag tänka på det här och jag uppmanar dig att göra detsamma. Kom ihåg att Gud inte bryr sig om vårt liv är perfekt eller inte. Han ser precis hur vi mår, vad vi känner och vad vi tänker och allt han vill är att vi vänder oss till honom och låter honom hjälpa oss. Låt honom lyssna på dina problem och vara din klippa.

När du tror att du inte har tid för Gud, det är speciellt då du borde vända dig till honom.

Rom 12:12: “Gläd er i hoppet, var uthålliga i lidandet och ihärdiga i bönen.”

Hanna Lundholm