En grund som håller

När jag var 18 år pratade jag och några tjejkompisar om att det vore så roligt att börja spela hockey. En av polarna tog tag i det och bokade en tid i ishallen som var ledig på tisdagskvällar. Första gången var vi bara sju stycken och vi hade lånat ihop material av släkt och vänner. Vi hade superkul och bestämde att vi skulle fortsätta lira en gång i veckan. Veckan efter var vi 16 tjejer där, utan att vi ens hade spridit informationen. Och veckan därpå hade vi en kille som hörde av sig och ville träna oss. Vi var helt plötsligt ett nybörjardamlag!

Hockey sägs vara en av de svåraste sporterna eftersom det finns så många moment att behärska – skridskor att åka på, en klubba att hålla i, en puck att jaga, mål att göra och så vidare. Eftersom i princip alla var nybörjare behövde vi först lära oss åka skridskor. Självklart spelade vi varje träning, men första tiden åkte vi mest skridskor, utan klubba, och gjorde massa olika övningar för att få bättre koll på balans och styrning. Så småningom började vi göra fler och fler övningar med klubba, men det dröjde ganska länge innan vi började öva på rejäla skott och snacka speltaktik. Varför? Jo, därför att vi behövde ha en stabil grund innan vi kunde gå vidare. Skulle vi bara göra avancerade saker på våra träningar hade vi inte utvecklas så mycket. I spelsituationer, i stundens hetta mitt i matchen, underlättar det så mycket om man har en bra grund. Det är både enklare att gå in i situationerna, klara av dem och gå ut ifrån dem.

Samma sak är det med livet. Vi har alla olika bagage och olika förutsättningar, men något vi alla behöver för att kunna ta de olika situationer som uppstår på bästa sätt är en bra grund att stå på. Och den bästa grund man någonsin kan ha i sitt liv är Jesus Kristus. Även om vi har Jesus som grund blir vi inte automatiskt hockeyproffs. Vi kommer ramla, råka skada medspelare och missa målet. Skillnaden är att med Jesus har vi alltid en som står vid vår sida, som vill hjälpa oss upp när vi fallit, som vi får förlåtelse av när det blir fel och som vill hjälpa oss pricka bättre nästa gång. Och nästa gång. Och nästa gång. Med Jesus har vi dessutom förmånen att kunna se bortom allt knasigt som händer på planen, i livet. Det är inte det som händer här och nu som är det avgörande eller som sätter vårt värde. Vi får blicka mot den största segern av alla, att vinna det eviga livet. Och vi får lita på löftet om att vi är älskade för de vi är och inte för det vi gör. Så kommer det vara oavsett hur spelbilden ser ut, så länge vi har Jesus som grund.

Hur kan man ha Jesus som grund då? Det finns inga enkla eller korrekta svar på den frågan för det kan vara så olika från person till person, men jag tror att en nyckel är att bjuda in Jesus i sitt liv. Att bestämma sig för att låta Jesus ta plats och forma ens inre, och att försöka vara lyhörd för hans ledning. Det är svårt, men jag är helt övertygad om att ögonblicket man låter Jesus ha med ens liv att göra så kommer han ha det. På så positiva sätt att vi inte ens kan föreställa oss dem, och på sådant sätt att vi kanske inte heller märker när det sker. Det är något att lita på. Sen kräver det såklart också en del engagemang från oss, precis som det är med hockey. Man blir inte superbra bara för att man börjar i ett hockeylag och ställer sig på isen. Man måste träna, ha ett lag att stötas och blötas mot och ha ledare att se upp till. Vi behöver också “träna” på att låta Jesus vara coach, Herre, i våra liv, omge oss med kristna medspelare och ha kristna ledare att se upp till.

Fundera på om det finns något du kan göra redan idag för att låta Jesus ta (mer) plats i ditt liv, kanske för första gången, för tredje gången, eller för femtioelfte gången.

Om inte Herren bygger huset är byggarnas möda förgäves.” Psaltaren 127:1-2

Den vars byggnad består skall få lön.1 Korinthierbrevet 3:14

Bön: Tack Jesus för att du älskar var och en av oss mer än vi någonsin kan förstå. Tack för att du vill finnas i våra liv och hjälpa oss i allt vi möter. Hjälp oss våga lita på att du är en grund som håller och led oss närmare dig. Amen.

Text: Julia Fernberg